Asiater kan ge svenskar en investeringslektion

När man investerar är information en av de viktigaste sakerna att tänka på. Vem säger vad och varför? Vem kan man lita på? Här kan svenska investerare lära sig en del av sina asiatiska kusiner.

Text: Stefan Nilsson, VD, HFC Advisory Group

Det är viktigt att samla in saklig information och basera sina investeringar på den informationen. Nyss hemkommen till Tokyo efter ännu en affärsresa till Hongkong så tänker jag på skillnaderna mellan hur privata investerare i Japan, Hongkong och Sverige skaffar sig information, hur den tolkas och används. Att generalisera är svårt och ibland missvisande. Men man kan lära sig mycket av att generalisera vissa gruppers beteenden och analysera dessa.

Spara eller investera?
I Sverige ser man redan i visst språkbruk vad attityden är. “Aktiespararande” är ett flitigt använt ord i Sverige. Att spara och att investera är två helt skilda saker. Här känns det som om svenskar kan lära sig en del av sina asiatiska kusiner. Spara gör man i en spargris hemma eller i ett sparkonto. Att investera i t.ex. aktier är något helt annat. Istället för att spara sina pengar så köper man aktier för dem i hopp om att öka sina tillgångar. Det valet kommer med en ökad och ofta okänd risk. Här i Japan har man stenhård koll på dessa skillnader. Japanska hushåll är relativt rika och skuldfria, men majoriteten av dessa privata tillgångar finns i fastigheter och på sparkonton. Japaner är ofta relativt konservativa och delar upp sina tillgångar i sparande, fastigheter och investeringar. Det är helt skilda kategorier med olika risknivåer och tidshorisonter. Japanerna ser också stor skillnad i att köpa ett hem (en fastighet man bor i) och att investera i fastigheter.

Risktolerans
Säkra investeringar existerar inte. Det är alltid en risk att investera. Men det är också alltid en risk att inte investera. Även en icke-investering är en investering (svenska kronor på banken är ju ett beslut baserat på att kronan inte kommer att tappa i värde). Därför måste man bestämma sig för sin risktolerans. I Hongkong är det ofta snabba och stora vinster som är på agendan. Man tar stora risker för att kunna få stora och snabba vinster. I Japan handlar det ofta om mer långsiktiga investeringar med mindre aptit för risktagande. Japanska investerare har som sagt en stor del av sina tillgångar i kontanter på sparkonton. Gemensamt för många privata investerare i Asien är dock att man investerar pengar man ofta är beredd att förlora. Risken att förlora hela investeringen är alltså ofta och helt riktigt med i beräkningarna. Detta är något som skiljer sig från många privata investerare i Sverige. Tyvärr så verkar allt för många investeringsbeslut i Sverige baseras på “i bästa fall”-tänkande. Det tänks inte tillräckligt på “i värsta fall”-scenarier. Den stora frågan man måste ställa sig är: kan jag hantera att förlora hela den investerade summan (eller mer i vissa fall)? Att veta och hålla fast vid sin risktolerans är otroligt viktigt. Utan att ta risker kommer man ingen vart, men man bör planera sin riskhantering noga.

Vem kan man lita på?
Vem kan man lita på när det kommer till information om möjliga investeringar? Det varierar naturligtvis. Men man ska alltid tänka på vem som säger vad och varför. En s.k. “rådgivare” hos din bank eller mäklare är ingen riktig rådgivare. De personerna är försäljare vars uppdrag är att sälja dig finansiella produkter som de tjänar pengar på. I Hongkong är ofta investerare mycket skeptiska till vad deras banker rekommenderar medan det här i Japan litas mer på bankerna (något som tyvärr är ett felaktigt beteende). Japaner är ofta mycket lojala till sin bank. Man lägger gärna ned mycket tid på att välja en bank som man sedan litar på. I Hongkong är man mer otrogna. Det byts bank ofta för att komma åt bättre produkter och konton. Strunta i vad din bank säger och försök få riktiga råd av någon som inte säljer produkter till dig. I både Hongkong och Japan är det vanligt att privata investerare samarbetar kring både information och investeringar. Då får de tillgång till bättre information som inte kommer direkt från bankerna eller mäklarna. Även mindre privata investerare kan samarbeta för att kunna ta bättre investeringsbeslut. Men det är viktigt att det är personer som man känner eller lär känna. Anonyma källor på nätet har ofta dolda motiv med att rekommendera vissa investeringar. Det är också viktigt att göra sin research, kolla upp fakta och ta in information och åsikter från flera källor innan man tar investeringsbeslut.

Tokyo-baserade Stefan Nilsson är tidigare chef på investmentbankerna JP Morgan och Bear Stearns. Numera arbetar han med egen verksamhet i firmorna HFC Advisory Group och Terrasias Capital. Han sitter i en rad olika styrelser, bl.a. för flera hedgefonder och investmentbolag, och undervisar om hedgefonder på Henley Business School. Han är en av medförfattarna till boken ”Entrepreneurship in Finance: Successfully Launching and Managing a Hedge Fund in Asia” (Palgrave Macmillan). 2005 grundade han Hedge Funds Club som ordnar nätverksträffar i Tokyo, Singapore och Hongkong.