Robotrådgivning – hur fungerar det egentligen?

I en serie om sju delar kommer handelsstudenterna Joel Mankowitz och Jonas Skilje att gå igenom det resultat de fick av sin uppsats om robotrådgivning som de nyligen presenterade på Handelshögskolan. 

Du har fått dålig syn och går till en optiker som efter att ha ställt lite frågor och låtit dig utläsa bokstäver på en optikertavla och genomgå andra undersökningar kommer fram till att du är närsynt och därför ska ha glasögon med -2.0 dioptrier.

Låt oss säga att du vill ha en second opinion så du går till en annan optiker. Denna optiker kommer också fram till att du är närsynt, men att du ska ha glasögon med -2.5 dioptrier. Det låter ju konstigt att du får olika rekommendationer från två olika optiker så du går till en tredje för att få mer klarhet i saken. Den tredje säger att du ska ha glasögon med -3.0 dioptrier. Du går till ytterligare en som säger att du ska ha glasögon med -1.0 dioptrier. Du fortsätter besöka optiker och alla optiker ger dig olika rekommenderad styrka, allt från -0.1 till -20 dioptrier.

Så, vem ska man lyssna på? När man inte är optiker själv blir det ju väldigt svårt att utvärdera vem som har den mest kvalificerade rekommendationen. Fördelen med dessa rekommendationer är att du själv kan utvärdera dem ögonblickligen (ursäkta göteborgsvitsen) genom att prova glasögonen. Ser du skarpt nu? Bra, då har du hittat rätta styrkan!

Att få finansiell rådgivning när det gäller sparande kan mycket väl liknas vid ett besök hos optikern. Du svarar på frågor bland annat kring hur bekväm du känner dig med risk, hur mycket erfarenhet du har av aktiemarknad sedan tidigare och hur länge du tänkt spara med mera och sen får du en rekommendation.

För optikern så finns det tre kategorier av människor: närsynthet, långsynthet och normalsynthet. För den finansiella rådgivaren finns även där tre kategorier sparare: konservativa, moderata och aggressiva. Den konservativa spararen vill ha så låg risk som möjligt i sin portfölj, den moderata är bekväm med en viss grad av risk medan den aggressiva spararen är beredd att ta mycket risk.

För en optiker är det inte självklart att alla närsynta personer ska ha -2.0 i styrka på sina glasögon, och för den finansiella rådgivaren är det inte självklart att alla konservativa sparare ska ha 0% aktier i sin portfölj.

Men vad som gör scenariot med en massa optiker som ger samma närsynta person massa olika rekommendationer orealistiskt är att optikern har väldigt avancerade mättekniska instrument som gör det möjligt att fastställa ett objektivt synfel som alla optiker kan enas kring. Det har inte finansiella rådgivare.

Om du skulle gå till lika många olika finansiella rådgivare för att be om en portföljrekommendation, tror du därför att du skulle få samma rekommenderade portfölj av alla? Antagligen inte, och det är detta fenomen – att få olika rekommendationer av olika rådgivare som denna artikelserie kommer att kretsa. Men fokus (ursäkta ännu en dålig göteborgsvits) kommer att riktas mot robotrådgivare snarare än traditionella rådgivare.

Robotrådgivning marknadsförs allt mer och kommer bli en allt större och viktigare miljö för sparare i framtiden. Samtidigt är det väldigt få som har gått på djupet med vad robotrådgivning i själva verket innebär och vad robotrådgivarens beslut kan få för konsekvenser för spararen.

I nästa del kommer vi gå igenom de begrepp som är vanliga inom robotrådgivning. Håll till godo!