Centrala begrepp vid robotrådgivning (Del II)

Den andra delen av sju i serien om robotrådgivning och hur den utvecklats de senaste åren. Vad är rätt för dig sett till den risk du är villig att ta? 

Text: Joel Mankowitz & Jonas Skilje

För att göra denna artikelserie så begriplig som möjligt tänkte vi i denna del gå igenom vissa begrepp som är centrala vid robotrådgivning (och även inom traditionell finansiell rådgivning). Redan i första delen talade vi om konservativa, moderata och aggressiva sparare. Detta har ingenting med politiska partier att göra utan har att göra med vilken nivå av risk man är bekväm med i sitt sparande. Eller med ett finare ord: en persons riskpreferens.

Riskpreferensen är en av de mest (om inte den mest) centrala parametrarna när en rådgivare ska bedöma vilken typ av portfölj du bör ha. En person som bedöms ha en låg riskpreferens kallas konservativ och ska i standardfallet rekommenderas en portfölj med en hög andel räntepapper (låg risk) och en låg andel aktier (hög risk).

En person som bedöms ha en medelhög riskpreferens kallas moderat och ska istället ha ungefär lika mycket aktier som räntepapper i sin portfölj. Slutligen ska en person som bedöms ha en hög riskpreferens ha en portfölj bestående av nästan enbart aktier.

Detta är grundstommen i den så kallade ”Modern Portfolio Theory” (MPT) som utvecklades av Harry Markowitz med flera från 1950-talet och som senare belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Nobels minne 1990. Det är just denna MPT som ligger till grund för så gott som alla robotrådgivare världen över – och som därmed kan brösta upp sig med att deras algoritmer minsann bygger på nobelprisbelönad forskning. Men faktum är att just bedömning av en persons riskpreferens är allt annat än vetenskaplig. I stället handlar det i de flesta fall om att fylla i allt mellan 1 till 10 frågor i ett standardformulär som sedan ligger till grund för bedömningen av riskaptiten hos spararen.

Som alla säkert förstår blir detta mått väldigt godtyckligt i bästa fall. För hur exakt kan risk mätas med hjälp av några frågor? När du dessutom själv ska bedöma din egen risknivå. Hur skulle du reagera om värdet på din portfölj minskade med 20%? Köpa mer? Sälja allt? Inte göra någonting? Svaret är knappast självklart för alla!

Kort sagt är det omtvistat bland psykologer, sociologer, nationalekonomer och beteendevetare hur riskbenägenhet ska mätas, förstås och användas. Människan tycks vara olika riskbenägen i olika situationer och det är egentligen inte självklart att risken ska spela någon roll när vi väljer aktievikten i sparportföljen. Det är emellertid så robotrådgivning fungerar i mångt och mycket – och det är värt att känna till.

I en annan värld hade man kanske i stället frågat: ”Hur hög avkastning vill du ha?” ”10% årligen”, ”OK, det ska vi försöka ordna.” och sedan är det en portföljförvaltare som väljer en portfölj som förväntas ge 10% avkastning per år oavsett risk, det vill säga oavsett om du skulle kunna kategoriseras som konservativ, moderat eller aggressiv.

I en dramatisk analogi kan vi teckna följande scenario: Du går till en kirurg och får konstaterat att du behöver opereras för att ha någon chans att överleva. ”Vill du att vi ska göra allt i vår makt för att du ska överleva?”, ”Ja, gärna.” ”OK, men vi måste informera dig om att detta är en mycket riskabel operation. Och eftersom jag ser att du endast har 10% aktier i din portfölj kan jag dra slutsatsen att du inte är särskilt bekväm vid risktagande, så rekommenderar jag att du inte genomför denna operation.”

Valet av andel aktier i portföljen är inte nödvändigtvis ett lika dramatiskt beslut – men kan likväl vara av väldigt stor betydelse om du exempelvis sparar för pensionen. Exemplet är också framför allt ett tankeexperiment som kan få oss att fundera mer kring vad riskbenägenhet är och om det alltid är vår rädsla för risk som ska vara det mest avgörande för våra beslut.